Den värsta helgen på länge…..

Standard

Det som inte fick hända….Vi förlorade ett otroligt vackert stoföl efter Tailormade Temptation-Don Schufro! Finns inga ord för vår sorg just nu!

Ja det som inte fick hända hände….Då H:et redan för ca 2 veckor visade att något var på G har vi haft beredskap för en ev tidig fölning skulle kunna inträffa.
Vi har tempat henne morgon och kväll för att följa ev temperaturförändringar. Då hon den senaste veckan inte visat några tecken på fölning hoppades vi att hon kunde ”knipa” några veckor till för att komma ur den kritiska zonen.
Lördag kväll den 23/3 tog vi som vanligt tempen och den visade en hel grad lägre än vad hon brukar ha (När hästar skall föla sänker de kroppstemperaturen med 0,5-1 grad) och vi insåg att det var dags att hålla koll på henne.
Vid 01 tiden så såg Jonas, som vakade just då, att hon låg konstigt och väckte mig….vi konstaterade att hon hade rullat fast. Fort ner till stallet för att hjälpa henne vilket inte var lätt. Efter några försök och utan lyckat resultat hämtade Jonas ett rejält rep som vi har till traktorn. Vi lyckades med livet som insats att få runt det på ena benet och sedan var det bara att dra…vi lyckades få henne på rätt håll och H:et reste sig upp men la sig rätt snabbt av utmattning.
Under ”dragkampen” går vattnet på henne och vi inser att fölet kommer vilken minut som helst.
Vi kontaktar veterinären som håller sig redo för att rycka ut akut om det skulle inträffa någon komplikation.
När det inte kommer något föl inser att det är något som inte står rätt till och ringer veterinären som sätter sig i bilen för att komma och hjälpa oss.
Jag försöker känna om det finns något föl på G ut men inget huvud eller framben vad jag kan känna…lite längre in känner jag något form av ben men oidentifierbart vad det är….
Efter några minuter kommer moderkakan ut först och inget föl, då inser vi allvaret och försöker för vårt liv få ut den men lönlöst….
Strax därpå kommer veterinären….hon inser snabbt efter att hon känt på H:et att fölet ligger totalt helt fel och att den inte rör sig. Hon säger ”Jag förstår att du inte kunde känna något och det du kände måste vara ett knä”
Efter drygt 2 timmar av otaliga försök lyckades vi tillslut få ut det lilla lilla stofölet som knappt vägde 20 kg (Skulle ha vägt betydligt mer)
Den låg upp och ned, hade huvudet in under magen och frambenen låg vikta….inte konstigt att den inte kom ut….
H:et som nog var väl medveten om vad som hänt, börjar slicka fölet men inser efter  någon minut att den inte rör sig. Hon börjar bita på den och inget tecken då heller….Hon slutar slicka den och går och ställer sig för att sova.
Hon insåg att den var död och la ingen mer tid på den….allt detta utspelar sig på ungefär 3 minuter…Naturen är ändå väldigt fascinerande!!

Vid ungefär 05.00 tiden går Jonas och jag upp till huset helt utmattade av natten och vad som hänt, det var ju inte såhär det skulle sluta.

Klockan 07.00 går vi ned för att morgonfodra samt släppa ut alla. H:et undrar varför hon bara får morötter och betfor till frukost och inget kraftfoder som hon brukar få, hon står och tittar på innehållet i krubban ett tag och inser att det är så det är och äter nöjt upp maten.

Att detta sto några timmar tidigare kämpat och kämpat för att få ut det lilla fölet är helt ofattbart, hon är bara lite mer trött än vanligt annars skulle man aldrig anat vilket smärta hon gått igenom.
H:et har verkligen tagit detta helt fantastiskt bra och visar återigen på styrka och mod, en otroligt häftig och speciell häst……

Idag måndag, har jag varit i Uppsala och lämnat ”fölet” för obduktion, vi väntar spänt på resultatet….

Vi är mycket glada att H:et lever och mår bra och hoppas att hon klarar de närmaste kritiska dagarna utan problem…..

Ett extra STORT tack till Caroline som varit närvarande via telefon hela söndagen för att höra hur H:et mår samt påminna oss om att äta och dricka, tur att det finns underbara vänner som ställer upp, inte bara i medgång utan även i motgång!!!!

Annonser

6 responses »

  1. Så starkt av dig att skriva, kanske är det ett bra sätt att komma vidare… vet hur det känns att plötsligt o oväntat mista en kär o efterlängdad glädjespridare hoppas nu det går bättre i framtiden. Lycka till !!!
    Boel

  2. Bra kämpat Maria & Jonas, ni visar stort mod, tar ansvar och klarar mycket svåra situationer. Ibland händer det om inte får hända, men var så säkra, det kommer bättre dagar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s